De allra bästa ägarna av fotbollsklubbar
I fotbollen har det blivit en vanlig praxis för investerare med mycket pengar att förvärva en majoritetsandel av aktierna i en fotbollsklubb, och med det föra med sig massor med förändringar i klubben. När man summerar de flesta fall tippar balansen över till ägare som med sina val gjort klubben sämre än de var innan, och försätter klubben i en sämre situation än de var innan de köpet. Här ska vi emellertid prata om dem som förbättrat sina klubbar under sin tid som ägare av klubben.Roman Abramovitj och Chelsea
Den ryska miljardären är en referens inom världen av fotbollsklubbsägare eftersom det är ett av de första och huvudsakliga fallen av utländskt kapital som förvärvar majoriteten av en klubb i en av de största ligorna i Europa. År 2003 köpte Abramovitj majoriteten av aktierna i Chelsea från den tidigare ägaren Ken Bates och han startade en revolution i klubben som innebar att han förvandlade det Londonbaserade laget från ett hyggligt lag till ett av de bästa i världen.Ryssen gjorde mycket viktiga investeringar för att locka stora spelare och tränare till Chelsea, som till exempel att investera i faciliteter och skakade fram de bästa sponsrings- och reklamavtalen, något som gradvis lyfte fram Londonklubben i rampljuset. Innan Abramovitj kom till klubben hade Chelsea lyckades fylla sitt prisskåp med 15 pokaler, varav bara en var en ligatitel från Englands högsta divisionen (säsongen 1954/1955), men under de 19 år med ryssen som ägare lyckades klubben vinna 21 titlar, inklusive fem Premier League-titlar och två UEFA Champions League-titlar.
På grund av situationen med Rysslands anfallskrig mot Ukraina blev Abramovitj tvungen att sälja Chelsea år 2022 till en konsortium som leds av amerikanen Todd Boehly, och därefter har klubben stagnerat till ett mittenlag i Premier League, trots stora investeringar.
Massimo Moratti
Massimo är son till Angelo Moratti, som var president för Inter Milan under den "Grande Inter"-eran med argentinaren Helenio Herrera som manager. År 1995 blev Massimo Moratti Inters huvudägare och påbörjade något som skulle vara karakteristiskt för hans förvaltning av klubben: att signera stora spelare som kunde bringa titlar till klubben. Moratti, som är livslång supporter av klubben, hade aldrig problem med att lägga sina pengar på investeringar i klubben.Under de 18 år av Morattis förvaltning och ägarska värvade Inter en inte oäven rad av spelare som Ronaldo, Christian Vieri, Youri Djorkaeff, Diego Simeone, Zlatan Ibrahimovic, Roberto Baggio, Laurent Blanc, Javier Zanetti, Hernán Crespo, Fabio Cannavaro, Luis Figo, Wesley Sneijder, Adriano, Samuel Eto'o, för att bara nämna några. Under den perioden vann Inter 16 titlar, med Champions League som höjdpunkten, som man vann 2010 (året efter Zlatan lämnade klubben) 35 år efter man senaste vann (Europacupen då), en tidpunkt då hans far fortfarande var vid makten. Moratti sålde huvuddelen av sitt ägande i Inter 2013.
Rinat Akhmetov - här firandes en Shakhtar Donetsk seger
Rinat Akhmetov och Shakhtar Donetsk
Efter mordet på Akhat Bragin år 1995, som då var president för Shakhtar Donetsk, tog Akhmetov över och från den stunden började han investera i klubben med målet att vinna en europeisk titel. Under en längre tid förvärvade den ukrainska miljardären aktier i klubben tills han blev största aktieägare. Akhmetov ändrade klubbens fokus genom att använda pengarna för att förbättra faciliteterna och förhållandena i klubben och successivt locka spelare som skulle kunna uppfylla de önskade målen.Den ukrainske affärsmannen var ansvarig för att locka lovande spelare som senare såldes till större europeiska klubbar, men framför allt tog han Mircea Lucescus till klubben, en legendarisk rumänsk tränare som skapade en era av framgång till Shakhtar. Akhmetov var också huvudmannen bakom byggandet av Donbas Arena, en UEFA Category 4 Stadium som invigdes 2009 i staden Donetsk. Före 1995 hade klubben bara fem titlar från Sovjet-eran och en i den ukrainska. Från det året till idag har de 36 titlar, inklusive den efterlängtade europeiska titeln då man vann Europa League säsongen 2008/2009.
Tony Bloom och Brighton & Hove Albion FC
Tony Bloom är född i Brighton och en barndomsfan av stadens klubb, Brighton & Hove Albion. 2009 lyckades han förvärva majoriteten av aktierna i klubben, som då befann sig ända nere i League One, och gjorde investeringar i byggandet av den nya arenan. Till skillnad från många andra ägare började Bloom förbättra klubben från grunden, med ett projekt som skulle ta dem till Premier League i åtanke. Från 2017 befinner sig klubben i den högsta serien, Premier League, där de har stannat kvar till dags dato, och man gjorde sin debut i en Europa-cup år 2023 då man kvalade in till Europa League.Klubben har en förvaltnings- och arbetsfilosofi som gör att de köper okända spelare, utvecklar dem i laget och sedan sälja dem för en mycket hög summa, vilket garanterar klubbens ekonomiska hälsa. Bloom var också ägare av den klassiska belgiska klubben Union St.-Gilloise som han köpte 2018, och som därefter gick upp i högstaligan och kvalificerade sig för Europaspel. För att följa UEFA-reglerna sålde han dock en del av sina aktier 2023 men är kvar som minoritetsägare.
Silvio Berlusconi och AC Milan
Under 21 år (från 1986 till 2017) var Berlusconi ägare till AC Milan och under den perioden hade klubben inte bara en utan två guldåldrar; den första med Arrigo Sacchi vid rodret och den andra med Carlo Ancelotti. Med Berlusconi som största aktieägare vann Milan 31 titlar, inklusive fem av de sju Champions League-titlar (eller föregångaren Europacupen) som klubben har vunnit.Milan kännetecknades av att ha några av världens bästa spelare samt toppfaciliteter, där Milan Lab sticker ut, ett högteknologiskt laboratorium som hjälper till att maximera spelarens prestation genom att övervaka många parametrar och hälsan hos spelaren, något som dessutom kan bidra till att förlänga en spelares karriär. Detta var ett nyckelelement i Ancelottis Milan där spelare som Paolo Maldini, Cafu, Clarence Seedorf och Filippo Inzaghi, kunde prestera på en hög nivå även när de blev äldre.
Matthew Benham och Brentford
Benham är en brittisk affärsman som delar vissa egenskaper med Tony Bloom, och faktiskt arbetade Benham vid en tidpunkt för den nuvarande ägaren av Brighton. Bland likheterna har vi att båda är största aktieägare i den klubb de stöttade som barn, i Benhams fall Brentford. År 2005 började han hjälpa klubben som hemlig investerare för att få klubben ur en känslig ekonomisk situation, en hjälp som han bibehöll under åren tills han 2012 blev största aktieägare.En annan likhet med Bloom är att när han tog över klubben låg den i League One, men 2021 var de uppe i toppligan Premier League. Benhams modell har karaktäriserats av användningen av matematiska modeller för sin förvaltning, vilket inkluderar när man värvar spelare. Engelsmannen ägde också danska FC Midtjylland från 2014 till 2023, och under den tiden vann de alla de fem liga- och cuptitlar som klubben har sitt prisskåp.
Dietmar Hopp och TSG 1899 Hoffenheim
Hopps fall är speciellt eftersom i Tyskland, enligt reglerna från Deutsche Fussball Liga (DFL), måste professionella klubbar ägas till minst 51% av "medlemmar" (som i Sverige). Undantaget är när investeraren (företag eller individ), har stött klubben ekonomiskt i 20 år eller mer, som fallet med företaget Bayer och Bayer Leverkusen samt Volkswagen med Wolfsburg.Trots denna reglering som förhindrar honom från att framstå som den officiella ägaren till klubben har Hopp sedan 1990 investerat sina pengar i TSG 1899 Hoffenheim, en klubb som han stöttade som barn och som, vid den tiden, spelade i blåbärsserier, ända ner till åttonde nivån i tysk fotboll.
År 2008 lyckades klubben med att bli uppflyttade till Bundesliga, där den har förblivit till dags dato och till och med deltagit i Champions League säsongen 2018/2019. Dessutom investerade Hopp i byggandet av Rhein-Neckar-Arena, klubbens nuvarande arena.
Vichai Srivaddhanaprabha - firandes med sina spelare efter att Leicester vunnit Premier League
Vichai Srivaddhanaprabha och Leicester
Vi avslutar med det kanske mest lyckade fallet av alla, och vi pratar naturligtvis om den thailändske affärsmannen Khun Vichai Srivaddhanaprabha och Leicester City. Srivaddhanaprabha gjorde sig en förmögenhet med företaget King Power som började med att driva taxfree-butiker i Thailand, vilket de även gör än idag, även om de har expanderat till andra områden inom turism idag.Srivaddhanaprabha köpte Leicester när de låg i EFL Championship 2010, och anledningen var att enligt egen utsago "blev förälskad i Leicester" när han såg dem spela redan 1997. Efter att gradvis ha förbättrat klubben gick de återigen upp i Premier League 2014, men det är så klart det som hände säsongen 2015/2016 som räknas mest. Detta är säsongen då Leicester, mot alla odds och all tänkbar logik, lyckades vinna Premier League. Säsongen innan hade man slutat på 14:e plats och ingen kunde någonsin tänka sig att Leicester skulle kunna komma att vinna över alla övriga stjärnlag som fanns i ligan. Detta gjorde man dock, och med tanke på konkurrensen som var i Premier League är det garanterat en av de största skrällarna i fotbollens historia.
Han var en mycket omtyckt ägare redan innan titeln men efter detta blev han mer eller mindre betraktad som gud i staden. Srivaddhanaprabha gjorde aldrig några gigantiska investeringar och köpte in radvis med superstjärnor som många gör, men med honom som ägare gjordes sunda investeringar i spelare och personal, och den homogena spelartruppen tillsammans med den italienske managern Claudio Ranieri var en kombination "made in heaven".
Den thailändska affärsmannen dog mycket olyckligt i en helikopterkrasch den 27 oktober 2018, ironiskt nog utanför Leicesters hemmaarena King Power Stadium, men han kommer alltid att bli ihågkommen i Leicester för vad han gjorde för klubben.