Ernst Happel - Österrikes monstertränare
Ernst Happel Stadion i Wien
Österrikaren kännetecknades av att nå viktiga framgångar med klubbar som fram till hans ankomst inte var vana vid att kampera på de höga nivåerna, och han lyckades åstadkomma detta med en speciell ledarstil. Strateg, flitig, seriös, en man med få ord och alltid en cigarr i handen, detta är berättelsen om Ernst Happel.
Happel som spelare
Happel var en framstående mittback i den österrikiska ligan där han tillbringade större delen av sin professionella karriär, förutom en tvåårig period med Racing Club de Paris. Happel spelade bara för Rapid Vienna under sin tid i Österrike där han, intressant nog, bildade ett fantastiskt defensivt partnerskap med Max Merkel, en annan spelare som skulle komma att bli en framgångsrik manager. Han var också en del av det österrikiska landslaget med vilket han deltog i två VM (1954 och 1958), och tog brons med 1954.Började sin tränarkarriär i Nederländerna
Hans karriär som tränare började i Nederländerna, närmare bestämt i klubben ADO Den Haag, där han skulle tillbringa sju år (inklusive ett väldigt speciellt fall inom fotbollen då laget utgjorde amerikanska laget San Francisco Golden Gate Gales) och skulle vinna sin första titel som manager, holländska cupen, och som antydde vad som skulle bli hans signum: att få lyfta troféer med lag som överraskade.
Efter fyra år i Rotterdam gjorde Happel en minst sagt överraskande karriärflytt och blev manager för Sevilla, som då låg i Segunda División (andraligan) i Spanien. Österrikaren ville lära känna staden och uppleva Sevillas livsstil, även om det blev så att hans upplevelse i Spanien bara varade en halv säsong. Han fick nästan omgående ett samtal från Club Brügge och startade en era full av framgångar för det belgiska laget.
Manager i Belgien
Under sina fyra år i Brugge vann han tre raka titlar i ligan och den belgiska cupen en gång, samt ledde Brugge till en UEFA-cupfinal 1976. De förlorade finalen mot Bob Paisleys Liverpool, som bland annat inkluderade Kevin Keegan, som gjorde två mål i matchen som slutade 4-3. Två år senare skulle Happel nå sin andra Europacupfinal, och man fick igen möta Paisleys Liverpool. Liverpool gick segrande ur striden även denna gång tack vare ett mål från Kenny Dalglish.Den säsongen skulle bli Happels sista som manager för Club Brügge och under det året kombinerade han sitt jobb i det belgiska laget med att vara manager för det holländska landslaget, som spelade i VM 1978, dock utan Johan Cruyff som bestämt sig för att inte delta i turnering. Vid den tiden var tävlingsformen i VM två på varandra följande gruppfaser från vilka de två finalisterna och de som skulle spela matchen om tredjeplatsen bestämdes. Nederländerna kom att nå finalen efter att ha lämnat Italien, Västtyskland och Happels hemland Österrike bakom sig i gruppen. I finalen gick matchen till förlängning för att avgöras, och där lyckades slutligen Argentina vinna efter mål från Mario Kempes och Daniel Bertoni.
Efter VM gjorde Happel återigen ett par av dessa förvånande val då han först skrev på för Harelbeke i Belgien, där han endast stannade i 6 månader, och gick sedan vidare till Standard Liege i samma liga. Där stannade han i 2 år och vann den belgiska cupen, och fick därmed klubben att bryta sig ur en svag period på 6 år utan att vinna en enda titel, och 14 år utan att vinna den belgiska cupen.
I Hamburg, Tyskland
1981, en tidpunkt då Happel hade blivit ett aktat namn i Europa, flyttade han till Tyskland för att träna Hamburg SV. Väl i Tyskland vann han Bundesliga under sitt första år samt nådde en ny UEFA-cupfinal, som Hamburg mycket överraskande förlorade mot ett visst IFK Göteborg, som på den tiden leddes av den då föga känd managern Sven-Göran Eriksson. Året därpå skulle han upprepa bedriften att vinna Bundesliga och även få sin revansch i Europa, men den här gången på den allra högsta nivån på europeiska scenen, Europacupen.Den finalen ställdes Hamburg mot storstjärnor som Michel Platini, Gaetano Scirea, Dino Zoff, Zbigniew Boniek och Paolo Rossi i Juventus, ett Juventus som även hade den legendariske managern Giovanni Trapattoni på bänken. Ett mål från Felix Magath i den 8:e minuten räckte för att den tyska klubben, precis som Happel lyckades med i Feyenoord, vinna sin första och enda Europacup i sin historia. Denna bedrift gjorde att österrikaren var den första tränaren i historien att vinna Europacupen med två olika lag. Innan han avslutade sin framgångsrika 6-årsperiod i Tyskland vann han även en titel i den tyska cupen, DFB Pokal, med Hamburg.
Hemkomsten till Österrike
Efter att ha triumferat i Europa bestämde sig Happel för att för första gången vara manager för ett lag i sitt hemland, och skrev på för Swarovski Tirol. Trogen sin framgångsrika karriär vann den österrikiske managern de första titlarna för sin nya klubb; två ligatitlar och en seger i cupen under sina första två år, vilket gjorde honom till den första tränaren att vinna ligan och den nationella cupen i fyra olika europeiska länder. 1992 anställdes han av det österrikiska fotbollsförbundet för att leda det österrikiska landslaget, men då han var kedjerökare utvecklade han tragiskt nog lungcancer som till slut ledde till hans död senare samma år.Kanske har det faktum att han inte har tränat något av toppklubbarna i Europa inte tillåtit honom att få det världsomspännande erkännande som han borde ha, trots att han i realiteten borde fått ännu mer uppmärksamhet just på grund av det. Det är oavsett uppenbart att österrikaren är en del av en utvald grupp av de bästa tränarna i denna sports historia.
Följ oss
