Gianluca Vialli, en av Italiens största
Att minnas en person efter de har gått bort är en av de mest självklara sakerna i livet. Det leder ofta till att man fokuserar på de goda sakerna eller försöker låtsas att man alltid har gillat eller stöttat den individen, vilket leder till att minnet känns ytligt eller påtvingat. Men när det kommer till en fotbollslegend av Gianluca Viallis kaliber, en av fotbollens stora och en ikon för alla klubbar han spelade för, är berömmet mer än berättigat.
Det här är Gianluca Vialli och det här är hans historia.
Början och "Måltvillingarna" i Sampdoria
Vialli föddes i Cremona, Italien, i juli 1964, och Gianluca Vialli började på ungdomsnivå i sitt lokala lag, Cremonense. Han gjorde sin professionella debut 1980 i Serie C1, och spelade som ytter under denna tid. Trots att han idag är känd för sin ikoniska kala skalle, hade Vialli ett svallande lockigt hår.Han började göra sig ett namn i Serie B när han gjorde 10 ligamål på 38 matcher säsongen 1983/84, då Serie A-laget Sampdoria visade intresse och värvade honom inför säsongen 1984/85. Och det skulle vara i Sampdoria där Gianluca skulle träffa en person som skulle definiera mycket av hans karriär, Roberto Mancini.
Mancini och Vialli skulle utveckla ett mycket starkt partnerskap i anfallet, och de skulle vara de ledande figurerna i den mest framgångsrika perioden i Sampdorias historia under slutet av 80-talet och början av 90-talet. Med smeknamnet "I Gemelli del Gol" (Måltvillingarna), gjorde dessa två spelare massor med mål på regelbunden basis och utvecklade även en stark vänskap. De hjälpte Sampdoria till en Serie A-titel (1990/91), tre Coppa Italia-troféer (1984/85, 1987/88 och 1988/89), en Supercoppa Italiana (1991), en Cupvinnarcup-titel (1989/90 och en tvåa 1988/89) och en final i Europacupen 1991/92, där de förlorade mot Johan Cruyffs FC Barcelona, även känt som "Dream Team".
Den där finalen på Wembley mot de spanska giganterna skulle visa sig bli Viallis sista match som Sampdoria-spelare. Efter nästan ett decennium av prestationer i världsklass ville den italienska forwarden ta sig vidare till nästa nivå.
Och där fanns Juventus.
Juventus och Chelsea
Juventus, en av de största klubbarna i Italien och hela världen, skulle göra Gianluca Vialli till den dyraste fotbollsspelaren någonsin vid den tiden genom att betala runt motsvarande 16,5 miljoner euro för hans signatur sommaren 1992. Vid denna tidpunkt kämpade Juve för att hålla jämna steg med resten av Serie A och var inte den dominerande kraften i ligan som vi är vana vid, blev Vialli en talisman för nya framgångar.Vialli skulle komma att spela i Juventus i fyra år och hjälpa Lippis lag att uppnå mycket, inklusive vinna UEFA-cupen 1993, en liga- och cupdubbel säsongen 1994/95 och UEFA Champions League 1995/96 mot Ajax, som var de regerande mästarna. Bilden av Vialli som lyfter Champions League-bucklan är nu cementerad som ett av de viktigaste ögonblicken i Juventus historia.
Efter att ha vunnit i stort sett allt som fanns att vinna i Italien, etablerad som en av de bästa anfallarna i världen i ett helt decennium, bestämde sig Vialli för att det var dags att prova något annat, och gick då till Chelsea i engelska Premier League. Med Vialli i laget kom Blues att vinna FA-cupen och Ligacupen säsongen 1996/97, och även Cupvinnarcupen säsongen 1997/98, vilket ledde till att han blev en av klubbens fans stora favoriter.
Vialli ersatte 1998 Ruud Gullit som spelare/tränare i Chelsea och blev därmed den första italienska huvudtränaren i Premier League. Och en av hans bästa prestationer under hans period som manager, som varade från 1998 till 2000, var att nå en tredje plats med Chelsea 1998/99 i Premier League, bara fyra poäng bakom mästarna Manchester United, vilket var Blues bästa placering sedan 1970.
Han tillbringade sedan ett år med att träna Watford, men resultaten var svagare där och han hamnade i ett juridiskt bråk med styrelsen då han krävde att få resten av sitt kontrakt betalt efter att han blivit sparkad. Efteråt bestämde sig Vialli för att sluta träna och återvände bara när hans mångårige vän, Roberto Mancini, bad honom att vara hans assistent för Italiens landslag, landslaget de ledde till att vinna EM 2020 (2021) mot England på Wembley.
Ett av de mest poetiska och känslosamma ögonblicken i den finalen var när Vialli och Mancini delade en kram under firandet, vilket påminde många gamla fotbollsfan om de bådas band som både fotbollsspelare och långvariga vänner, och det skulle vara ett passande minne för en av de bästa spelarna och män som italiensk fotboll någonsin har producerat.
Slutord
Gianluca Vialli var en mycket konsekvent presterande anfallare, hade ett fint målfacit under nästan alla säsonger han spelade, och hjälpte sina lag att vinna många titlar. Detta blir särskilt imponerande när man tar med i beräkningen att det endast var Juventus som var en riktig storklubb som han spelade för under sin karriär. Det visar vilken typ av spelare han var och vilken inverkan han hade på sina lag.Framför allt talade alla mycket om honom som person och gentleman, vilket är något mycket större än medaljerna han vunnit. Och det är en prestation som tillhör Gianluca Vialli.
Följ oss
