Hur Grekland gjorde det omöjliga i 2004 års EM
En av de saker som gör fotbollen så intressant är skapandet av historier. Att vara en sport som har så många fans över hela världen, som utvecklar så många olika fotbollskulturer i så många olika länder, lämpar sig för många intressanta historier och situationer som är värda att prata och skriva om.
Mannen bakom spakarna - Otto Rehhagel
Mannen som var ansvarig för att leda Grekland under denna historiska sommar var den tyske managern Otto Rehhagel. Han är en av de viktigaste spelarna och tränare i Bundesligas historia (han är tillsammans med Jupp Heynckes den enda personen som skrapat ihop mer än tusen matcher i Bundesliga som spelare och som manager), och efter att ha haft stora framgångar med Werder Bremen och Kaiserslautern som manager tog Rehhagel över Greklands landslag 2001, och EM 2004 var hans första mästerskap på landslagsnivå.Mycket av sammanhanget har gått förlorat under åren när man analyserar hur Grekland kvalificerade sig för EM, men under deras kval till EM hade de en sex matcher lång svit med utmärkta resultat som gjorde att de lyckades kvalificera sig till EM. De var också värdar för OS senare den sommaren, så bland grekiska fans fanns en uppfattning om att EM i Portugal bara var en uppvärmning för det riktigt viktiga som skulle komma. Flera år efter EM-bragden var det några spelare i det grekiska landslaget som berättade att deras enda mål i Portugal var att vinna åtminstone en match under turneringen.
Grekland startade EM bra
Och ja, de gjorde ju så mycket mer än så. Faktum är att EM:s första stora skräll var när de besegrade värdlandet Portugal i öppningsmatchen med 2-1, målen gjorda av Giorgos Karagounis och Angelos Basinas. Det gav energi till hela laget och nationen, och även om de spelade oavgjort mot Spanien (1-1) och förlorade mot Ryssland med 1-2 så räckte det för att de skulle kvalificera sig till kvartsfinalen som tvåa i gruppen.Grekland fick kritik under turneringen för att Rehhagel satte laget på att spela väldigt defensiv fotboll (något som har hängt över dem sedan dess och än idag). Det har faktiskt förekommit påståenden om att fotbollen som de spelade var så negativ och defensiv att den kunde anses vara antifotboll, vilket så klart ganska löjligt då fotboll är en sport där det framför allt gäller att vinna, även om det inte är snyggt.
Rehhagel förstod att Grekland inte kunde spela "mano-a-mano" med lag som Portugal, Frankrike eller Spanien, och valde ett taktiskt tillvägagångssätt som var i linje med spelarna som stod till hans förfogande. Och dessutom, detta tillvägagångssätt var vad som fick Rehhagel och hans spelare att vinna EM, vilket är något som de inte har varit i närheten av att upprepa.
Vägen fram till finalen
I kvartsfinalen ställdes Grekland mot tuffast tänkbara motstånd: Frankrike. De var de regerande mästare och det franska laget innehåll spelare som Zinedine Zidane och Thierry Henry och var utan favoriter inför EM, men fransmännen fick aldrig spelet att riktigt stämma under turneringen, och i kvartsfinalen misslyckades man med att bryta ner det grekiska försvaret.Det blev i stället den dåvarande Werder Bremen-anfallaren, Angelos Charisteas, som skulle bryta dödläget i matchen och för sitt Grekland, ett mål som var tillräckligt för att grekerna skulle kvalificera sig för semifinal. Charisteas visade strålande form under denna turnering och gjorde mål mot Spanien i gruppspelet och nu även mot fransmännen... men hans största ögonblick väntade fortfarande runt hörnet för honom.
Semifinalen spelades mot en annan överraskning i EM, Tjeckien. Tjeckerna, ledda av Ballon d'Or vinnaren Pavel Nedved, hade något av en gyllene generation och sågs som en stark kandidat för att åstadkomma mer. Men i stället för en stundande final fick de se sig besegrade i matchens förlängning när dåvarande Roma-försvararen Traianos Dellas gjorde mål i den 105:e minuten, vilket tog Grekland till en historisk final, där värdnationen Portugal väntade för andra gången i turneringen.
Upp mot Portugal igen i finalen
Naturligtvis var Portugal stora favoriter i denna final. De var inte bara värdnation, de hade också en mycket välbalanserad trupp av spelare från 90-talets gyllene generation, med Luis Figo i spetsen, kryddat av spelare som kom från Jose Mourinhos Porto som vann Champions League det året, samt en milt sagt intressant ung spelare vid namn Cristiano Ronaldo. Allt var upplagt för att Portugals skulle bärga sin första mästerskapstitel.Men så blev det inte. Det blev i stället Greklands final. Och det var Charisteas.
Det blev en väldigt tajt match där Grekland som väntat spelade defensivt och bidade sin tid, och när chansen väl kom nickade Charisteas in ledningsmålet och grekerna hade plötsligt segern i sina händer. Portugiserna trummade på och försökte verkligen men precis som fransmännen och tjeckerna visste inte hur de skulle luckra upp det grekiska försvaret och tiden rann väg för dem. I stället för en seger för hemmanationen fick vi se Grekland fira som galningar när slutsignalen gick, medan bilden av en gråtande Cristiano Ronaldo blev en del av historieböckerna. Grekland var mästare i EM 2004.
Det är uppenbart att Grekland inte kommer att skrivas in i fotbollens historieböcker på grund av deras trevliga spelstil - de var knappast det mest intressanta laget i det avseendet. Men deras lagarbete, engagemang för att göra det som deras manager krävde av dem, och uppoffringarna de gjorde för laget i varje match var beundransvärt, till den grad att deras triumf allmänt betraktas som en av de största skrällarna i fotbollens historia. Det var sommaren 2004 och Grekland lyckades med något som ingen någonsin hade kunnat tänka sig inför turneringen.
Följ oss
