Marco van Basten - svanen från Utrecht

Marco van Basten var synonymt med mål under en stor del av hans karriär, men han var också lika synonym med skador. Han var en av de största offensiva talangerna i fotbollshistorien, men kunde inte nå sin fulla potential på grund av de återkommande och mycket allvarliga skador som följde honom i slutskedet av karriären, vilket ledde till en (alldeles för) tidig pensionering.

Marco van Basten när han spelade för Milan

Början på karriären

Marcel "Marco" van Basten föddes den 31 oktober 1964 i Utrecht och började spela fotboll vid 6 års ålder, först för EDO, sedan UVV och så småningom USV Elinkwijk, alla klubbar i Utrecht-regionen. År 1981, när han var 16 år, värvade Ajax honom till sin ungdomsorganisation, vilket sammanföll med Johan Cruyffs återkomst till klubben. Cruyff sägs ha gett unge Marco många råd, och han gjorde sin professionella debut 1982, hoppade in för den tidigare Barcelonaspelaren och gjorde sitt första mål i 5-0-segern mot NEC. I början av säsongen 1983/1984 lämnade Wim Kieft, Ajax bästa målskytt, för italienska Pisa och lämnade en lucka i forwardslinjen i det holländska lagets startelva, en plats som gick till van Basten.

Från och med den säsongen blev han skyttekung i den holländska ligan fyra gånger i rad och 1985/1986 vann han den europeiska Guldskon. I december 1986 drabbades han av en skada på höger fotled som tvingade honom att genomgå en operation, något som dock inte hindrade honom från att göra 43 mål på 43 matcher under säsongen 1986/1987. Under sin tid i Ajax vann han 3 nederländska ligatitlar och 3 nederländska cuper och avslutade sin säsong med att vinna Cupvinnarcupen 1986/1987, där han gjorde det enda målet i finalen mot Lokomotive Leipzig. I det Ajax-laget ingick spelare som Frank Rijkaard och en ung Dennis Bergkamp, samt Johan Cruyff som manager.

Nästa stopp - AC Milan

van Bastens form lockade till sig flera anbud, men det var Milan som sommaren 1987 lyckades slutföra värvningen, tillsammans med landsmannen Ruud Gullit, som kom från PSV Eindhoven. Båda skulle bli de enda icke-italienska spelarna i Rossoneri-laget, eftersom detta var vad som var tillåtet vid den tiden i Serie A. Fram till dess hade Milan haft ett mycket svårt årtionde på 80-talet med två nedflyttningar till Serie B och utan att vinna en enda titel. Silvio Berlusconis ankomst 1986 var vad som fick det att helt vända för klubben, och därifrån kom satsningen på den holländska duon och en (på den tiden) halvkänd manager vid namn Arrigo Sacchi, som kom från Parma i Serie B.

Vid ankomsten till Milan drabbades van Basten av en allvarlig skada på sin högra fotled och fick genomgå ytterligare en operation, vilket innebar att han missade de första sex månaderna av säsongen 1987/1988. Detta Milan hade viktiga namn som Baresi, Maldini, Costacurta, Tassotti, Ancelotti och Donadoni, liksom nämnda Gullit, som var stjärnan i sin landsmans frånvaro. van Basten återvände till slutet av säsongen och gjorde ett viktigt mål på den 28:e matchdagen mot titelrivalerna, Maradonas Napoli. Rossoneri-klubben kröntes till italienska mästare igen efter nio år av titeltorka.

van Basten skulle ingå i den holländska truppen till EM 1988 i Tyskland. Turneringen började med en 1-0-förlust mot Sovjetunionen, men ett hattrick från Milan-anfallaren gav dem en 3-1-seger över England i andra omgången. Ett enda mål från Kieft gjorde att Holland kunde slå Irland och kvalificera sig till semifinalen i turneringen, där man fick möta värdlandet Tyskland. Det var van Basten som gjorde segermålet i den 88:e minuten och tog Holland till final mot Sovjetunionen. Matchen spelades på Olympiastadion i München och Utrecht-sonen gjorde ett av de mest spektakulära målen i EM-historien, när han med en volley i låg vinkel fastställde slutresultatet 2-0 i finalen och gav sitt land titeln. Samma år vann van Basten Ballon d'Or, i en trippel som inkluderade hans landsmän Gullit och Rijkaard.

Efter att ha återställt Milan till inhemsk ära var fokus följande säsong på Europa. Sacchis lag eliminerade Real Madrid med sammanlagt 6-1, inklusive 5-0 på San Siro. van Basten gjorde mål både på Santiago Bernabeu och i Italien. I finalen mötte man rumänska Steaua Bukarest, som hade vunnit turneringen 1986 och som bland annat hade Gheorghe Hagi i laget. Milan stod för en av de bästa prestationerna som setts i en Europacupfinal och slog det rumänska laget klart med 4-0 efter dubbla mål av både Gullit och van Basten.

Säsongen 1989/1990 tvingades den holländske anfallaren genomgå ytterligare en operation, den här gången i knäet, men han gjorde en relativt snabb comeback och kunde till och med vinna sin andra Ballon d'Or i rad. van Basten gjorde 19 mål på 26 Serie A-matcher, men det fanns några konstiga domarbeslut som skadade Milan och hindrade dem från att vinna titeln, även om de lyckades lyfta Europacup-bucklan igen efter att ha besegrat Benfica med 1-0 efter ett mål av Rijkaard, assisterat av van Basten.

Van Basten stod alltid nära Johan Cruyff, som 1990 var manager för Barcelona och ville få anfallaren till Katalonien. van Bastens relation med Sacchi var inte bra, men de goda resultaten uppvägde problemen. Men relationen ledde till att anfallaren övervägde en flytt till Barcelona, vilket Silvio Berlusconi försökte förhindra eftersom holländaren var hans favoritspelare i laget. Under den säsongen (1990/1991) åkte man ut i kvartsfinalen i Europacupen efter att två lampor slocknat i returmatchen mot Marseille, vilket ledde till att Adriano Galliani, Milans sportchef, bad laget att inte gå ut för att fortsätta matchen. Det slutade med att Milan blev utslagna och dessutom avstängda från europeisk fotboll i ett år.

I slutet av den säsongen framkom det att det hade varit ett gräl mellan van Basten och Sacchi, vilket ledde till att holländaren gick till Berlusconi och sa, enligt sin egen självbiografi, "det är antingen han (Sacchi) eller jag". Efter den situationen tog Berlusconi bort Sacchi från sin position som manager och tog in Fabio Capello som hans ersättare för den följande säsongen.

Rossoneri-laget kunde inte delta i Europa och kunde koncentrera sig enbart på det Serie A, där de gjorde en imponerande insats och slutade obesegrade med 74 mål för (25 av van Basten) och endast 21 mot. van Basten vann Ballon d'Or 1992 och sällade sig därmed till en unik grupp spelare som hade vunnit den tre gånger, där också Michel Platini och Johan Cruyff var inkluderade.

Början på slutet

Kort efter att ha fått senaste utmärkelsen, i december 1992, bestämde han sig för att operera fotleden, mot Milans läkares inrådan. Han lät sig vägledas av en läkare som han litade på och som redan hade opererat honom 1986 och som sa till honom att återhämtningen skulle bli kort. Men två månader efter operationen hade han fortfarande ont i fotleden, något som han inte hade känt tidigare, och fotleden var röd och svullen. Milan kvalificerade sig för Champions League-finalen 1993 och van Basten gjorde allt för att komma tillbaka så snart som möjligt från sin skada för att kunna närvara vid finalen. Hans återkomst skulle ske den 25 april 1993 (en månad och en dag före finalen) mot Udinese.

Den säsongen vann de Serie A och van Basten spelade ett par hela matcher mot Ancona och Roma och gjorde till och med ett mål, trots att han fortfarande hade ont i fotleden. Anfallaren sökte ytterligare ett läkarutlåtande, en belgisk läkare som rekommenderade att han skulle opereras efter Champions League-finalen. För att kunna spela i finalen var han tvungen att ta en injektion för att hantera smärtan i fotleden. Den kvällen skulle han starta i finalen och den spelades på Olympiastadion, samma arena där han hade nått sin kanske största framgång, Euro 88. I det här fallet skulle dock resultatet inte vara gynnsamt för Milan som föll med 1-0 mot Marseille. I den 86:e minuten byttes den 28-årige holländske anfallaren ut efter att ha fått en hård tackling och utan att veta om det skulle det bli sista gången han sågs på en plan som professionell fotbollsspelare.

Efter finalen opererades han, men hans tillstånd förbättrades inte och det ledde till att han missade hela säsongen 1993/1994 och fick se på från sidlinjen när hans lagkamrater kröntes till Europamästare igen. van Basten försökte allt och använde till och med en något drastisk metod som innebar att han placerade skruvar i fotleden, något som dock bara gjorde att skadan förvärrades. När skruvarna togs bort kunde holländaren knappt lägga vikt på foten för att ta sig ur sängen, vilket ledde till att han tog beslutet att lägga av med fotbollen sommaren 1995, vid bara 30 års ålder.

I kapitlet Dying Swan i sin självbiografi säger van Basten om dagen för sin pensionering att:

"...smärtan har funnits i min fotled i åratal, men i dag är den borta. Faktum är att all smärta är borta. Omtöcknad, avdomnad, besegrad, jag vet inte vad jag ska kalla det. Helt overkligt. Det är som om jag inte är där själv. Men jag går. Och jag klappar. Och alla fortsätter att sjunga, ropa och klappa. Det skakar. Den här arenan. Min arena. Plötsligt känner jag det. Kristallklart. Den träffar. Under ögonen på de åttiotusen. Jag är ett vittne till mitt eget farväl".