De största "sveken" i fotbollens historia (del 1)
Passionen som fotboll väcker hos många av oss gör att vi ibland glömmer bort att det vackra spelet är ett jobb för många av de som är inblandade, oavsett deras känslomässiga koppling till sporten. Det är därför en spelares övergång till ett rivaliserande lag ibland ses som något så allvarligt att de klassas som förrädare.Här presenterar vi första delen av spelare som anses vara de största "förrädarna" i fotbollens historia, med hänsyn till att de gick direkt från ett lag till sin historiska och i många fall föraktade rival.
Robin van Persie (Arsenal - Manchester United)
Holländaren Robin van Persie gick från att vara ett ungt löfte till att bli en stjärna, kapten och symbol för Arsenal under sina åtta år i klubben, där han fick uppleva slutet på "The Invincibles"-eran. År 2012 bad han klubbledningen om högkvalitativa värvningar för att hjälpa laget att vinna Premier League, men fick ett negativt svar då klubbens ekonomi prioriterades före sportsliga framgångar.Van Persie, som visste att han bara hade ett år kvar på sitt kontrakt, pressade klubben att acceptera ett erbjudande från Manchester United. Hans mål var att vinna Premier League, något han lyckades med under sin första säsong med "The Red Devils".
Denis Law (Manchester United - Manchester City)
Skotten Denis Law gjorde sig ett namn i Huddersfield Town, där han väckte intresset hos flera stora klubbar som Manchester United och Liverpool, men det var Manchester City som till slut lyckades värva honom. Efter ett år med City och ytterligare ett i Torino, hamnade han i Manchester United där han tillbringade 11 år av sin karriär och blev en av klubbens viktigaste och mest uppskattade spelare genom tiderna. I slutet av sin karriär, när United inte var på topp, släpptes Law av United och han skrev på för Manchester City ytterligare en gång.I ligans sista omgång 1974 spelades ett Manchester-derbyt och Manchester United låg då på nedflyttningsplats. I den 75:e minuten assisterade Francis Lee till Law som gjorde matchens enda mål och fastställde därmed Uniteds nedflyttning - ironiskt nog det sista bollen Law rörde som professionell spelare, då han direkt efter matchen gick i pension.
Hugo Sánchez (Atlético de Madrid - Real Madrid)
Hugo Sánchez
Ledningen för Atlético de Madrid ville inte förarga sina fans med att låta honom gå till den bittra rivalen, något som ledde till en manöver där spelaren "skrev på" för UNAM i sitt hemland, bara för att några dagar senare gå till Real Madrid. Sánchez blev La Ligas skyttekung fyra gånger i Real Madrid, vann fem raka ligatitlar och fick dessutom priset Don Balón Award som ligans bästa utländska spelare två gånger.
Bernd Schuster (Barcelona - Real Madrid - Atlético de Madrid)
År 1980 anlände en ung Bernd Schuster till Katalonien för att skriva på för FC Barcelona som ett ungt löfte inom tysk fotboll. Han stannade där i åtta år och etablerade sig som en av Europas bästa mittfältare under den tiden. "Der Blonde Engel" avslutade sitt kontrakt med Barcelona och gick till den eviga rivalen Real Madrid, där han stannade i två år innan han flyttade till Atlético de Madrid, Los Blancos' stadsrivaler.Den tyske spelaren är ett tydligt exempel på en fotbollsspelare som betraktade fotboll som ett jobb och fattade sina beslut utan att ta hänsyn till sentimentalitet eller känslomässiga aspekter.
Ashley Cole (Arsenal - Chelsea)
Ashley Cole var en annan Arsenal-spelare som lämnade klubben, men i detta fall verkade orsaken främst vara ekonomisk.Under säsongen 2005/2006 hade Cole kontakt med Chelsea och José Mourinho (Chelsea-manager vid den tiden), vilket ledde till att alla inblandade blev straffade av Premier League och att spelaren fick problem med Arsenal. Detta skapade en spänd relation som slutade med att Cole anslöt sig till Chelsea, i utbyte mot William Gallas och 7 miljoner euro.
Andrea Pirlo till höger när han spelade i Juventus
Andrea Pirlo (Inter - Milan - Juventus)
Andrea Pirlos fall liknar Schusters, då han gick direkt mellan tre rivaliserande lag. Efter att ha formats i Brescia värvades Pirlo 1998 av Inter, man han fick få lite speltid och lånades ut två gånger innan han flyttade till AC Milan 2001 i en övergång där de två Milano-klubbarna gjorde flera byten.Under sina tio år i Milan etablerade sig Pirlo som en nyckelspelare i ett lag som vann alla möjliga titlar, inklusive två UEFA Champions League-titlar. År 2011, vid 32 års ålder, hade Pirlo tappat sin betydelse i Milan och förnyade inte sitt kontrakt. Han skrev då på för Juventus, där han spelade en avgörande roll i att vinna fyra raka ligatitlar under sina fyra år i Turin.
Luis Figo (Barcelona - Real Madrid)
Luis Figo är utan tvekan den största symbolen för "förräderi" i fotbollsvärlden, då han inte bara gick direkt från FC Barcelona till Real Madrid, utan hade också förhandlat om ett förkontrakt med Madrid-klubben i flera månader innan övergången blev klar, samtidigt som han offentligt förnekade att han haft någon kontakt med Real.Florentino Pérez gjorde Figo till sitt främsta vallöfte inför presidentvalet i Real Madrid 2000 och trots att det verkade otänkbart då, accepterade FC Barcelonas stjärna att skriva på för rivalen, främst på grund av ett mycket generöst ekonomiskt erbjudande. Den övergången gjorde Figo till en av de mest hatade spelarna bland Barcelona-fansen, vilket bland annat ledde till demonstrationer som att kasta ett grishuvud på planen under matchen mellan Barcelona och Real Madrid i oktober 2000, hans första El Clasico i den vita tröjan.
Det finns till och med en sevärd dokumentär på Netflix som handlar om denna infekterade övergång och spelet bakom.
Listan över liknande fall är lång, och därför har vi valt att dela upp artikeln i två delar för att inte missa några relevanta exempel, ni kan läsa del 2 här.
Följ oss
