De största "sveken" i fotbollens historia (del 2)

Här är den andra delen av artikeln om de största "sveken" i fotbollens historia, där vi tar upp andra fall där vissa kanske är än mer intressanta eller slående än de vi tog upp i del 1.

Carlos Tevez

Carlos Tevez (Manchester United - Manchester City)

Vid en tidpunkt då Manchester City inledde sin välståndsperiod och spenderade många miljoner euro satsade de på den argentinske spelaren som en av de viktigaste representanterna för sitt projekt. Carlos Tevez spelade då för Manchester United, men hans relation med Sir Alex Ferguson hade försämrats under de två åren han spenderat i klubben, vilket ledde till att han accepterade erbjudandet från City.

Efter övergången fortsatte Tevez och Ferguson med offentliga uttalanden som resulterade i att Tevez höll upp en berömd skylt som sa "RIP Fergie". Logiskt sett tog United-fansen Fergusons sida, vilket gjorde argentinaren till en persona non grata på Old Trafford.

Luis Enrique (Real Madrid - FC Barcelona)

Spanjoren Luis Enrique ses som en Barcelona-ikon men han spenderade faktiskt först fem år i Real Madrid-tröjan och var en viktig spelare för laget. Detta underlättade dock inte förhandlingarna om hans nya kontrakt med Los Blancos och när de båda parterna inte lyckades komma överens blev Luis Enrique free agent och han valde då att gå till Katalonien och FC Barcelona.

Relationen mellan spelaren och Madrid-klubben försämrades mycket på grund av detta och det ledde till kontroversiella kommentarer från Luis Enrique om Real Madrid när han anlände till Barcelona och under resten av sin karriär. Detta gjorde honom till en älskad figur i Katalonien men hatad i Madrid.

Sol Campbell (Tottenham - Arsenal)

Campbell tillbringade 12 år i Tottenham Hotspur, både som ungdoms- och professionell spelare, och blev en idol för fansen, känd för sin försvarsförmåga, ledarskap och disciplin.

Men år 2001, när hans kontrakt med Spurs höll på att löpa ut, bestämde sig den engelska försvararen för att skriva på för Arsenal, Tottenhams eviga rival, eftersom de tillsammans med Manchester United var de mest framstående lagen i Premier League vid den tiden. Campbell rättfärdigade sitt beslut som ett sportsligt val, men detta har aldrig varit tillräckligt för Spurs-fansen som förlorade all respekt för honom.

Mario Götze (Borussia Dortmund - Bayern München - Borussia Dortmund)

Mario Götze utbildades som fotbollsspelare och gjorde sin professionella debut i Borussia Dortmund, och han etablerade sig som ett av de största löftena inom europeisk fotboll och i det tyska landslaget. Under säsongen 2012/2013 nådde han sin topp och spelade till och med i finalen i UEFA Champions League mot Bayern München, där Dortmund förlorade efter två mål av Arjen Robben.

Sommaren 2013 anlände Pep Guardiola till Bayern München som ny tränare och bad om att klubben skulle värva Götze, som i sin tur ville spela under spanjoren. Bayern betalade utköpsklausulen i Götzes kontrakt för att uppfylla spelaren och tränarens önskemål, vilket orsakade obehag hos Dortmund-fansen. Hans tid i Bayern varade i tre år men hans prestation dalade, vilket ledde till att han återvände till Dortmund och uttryckte ånger över sitt beslut att gå till Bayern.

Johan Cruyff

Johan Cruyff (Ajax - Feyenoord)

År 1981, i slutet av sin framgångsrika spelarkarriär, beslutade sig Cruyff för att återvända till sitt hemland och gjorde det, som förväntat, till Ajax, där han var älskad och hade varit framgångsrik under sent 60- och tidigt 70-tal. Där hjälpte han klubben att vinna ligan och var lagets viktigaste spelare, men det var inte tillräckligt för att Ajax skulle möta legendarens krav på ett nytt kontrakt.

Cruyff, som blev irriterad över Ajax position, gick i stället till klubbens historiska rival, Feyenoord, där han tillbringade ett och ett halvt år och vann två titlar samt utsågs till säsongens bästa spelare 1984.

João Pinto (Benfica - Sporting)

João Pinto var en del av Portugals gyllene generation som vann U20-VM två gånger (1989 och 1991), vilket ledde till att han debuterade som professionell spelare i Boavista vid 17 års ålder, och mindre än ett år senare skrev på för Atlético Madrid. Hans begränsade speltid där tog honom tillbaka till Boavista, men Benfica fångade snart upp honom.

Han tillbringade åtta år i Benfica, där han blev kapten och en av de främsta spelarna. Under EM 2000, mitt under turneringen, släpptes han av Benfica efter en konflikt med klubbens president om hans kontrakt. João Pinto hade flera utländska klubbalternativ men valde att stanna i Portugal och bytte bara klubb till stadsrivalen Sporting. Detta upprörde Benficas fans mycket, och de såg Pinto som en förrädare.

Zlatan Ibrahimovic (Juventus - Inter)

Under 2006, när Italien blev världsmästare, pågick en utredning om italiensk fotboll som blev känd som Calciopoli, vilket bland annat resulterade i att Juventus skickades ner till Serie B.

Flera av Juventus största spelare lämnade klubben för olika destinationer, men Zlatan Ibrahimovic valde att gå till en av Juventus historiska rivaler, Inter. Zlatan motiverade sitt beslut med att en spelare av hans kaliber inte kunde spela i andradivisionen. Noterbart är att han några år senare skulle gå till Inters stora stadsrival AC Milan, där han både avslutade sin karriär och jobbar idag och kallar sig själv för "bossen" :-).

Niko Kranjcar (Dinamo Zagreb - Hajduk Split)

I början av 2000-talet var Niko Kranjcar en av Kroatiens stora unga fotbollslöften och han blev kapten för sitt lag Dinamo Zagreb redan vid 20 års ålder. År 2005, efter ett par sämre säsonger, anklagades han av klubbens president för att vara ur form och inte fokusera på fotbollen. Kranjcar vägrade att sänka sin lön, vilket ledde till att han placerades på transferlistan och några veckor senare skrev han på för ärkerivalen Hajduk Split.

Dinamo Zagrebs fans märkte honom som en förrädare och gjorde detta uppenbart klart för honom vid möten mellan Dinamo och Hajduk.

Gonzalo Higuaín

Gonzalo Higuaín (Napoli - Juventus)

På grund av olika sociala skäl råder en stor rivalitet mellan klubbarna i norra och södra Italien, vilket intensifierades under 1980-talet med Maradona i Napoli och Platini i Juventus. År 2016, efter tre mycket bra säsonger med Napoli, accepterade Gonzalo Higuaín ett erbjudande från Juventus, som betalade hans utköpsklausul och gjorde honom till måltavla för Napolis fans.

Med detta avslutar vi (för nu) listan över de främsta "förrädarna" i fotbollens historia, där vi kunnat se de olika situationer som kan uppstå i en spelares karriär, och hur deras personligheter och omgivningar leder dem till att fatta beslut som kan ses som drastiska och till och med farliga på grund av alla hatiska känslor som kan röras upp.